JA!

jag har tänkt på en grej.
Låtar är SÅ mycket bättre när man är oförberedd på dom.
Då menar jag låtar man redan gillar.

Nu spelar dom Band of Horses på radion och det
är bara guld värt.

..

en sak till.
Det är grymt att Death Cab for Cutie kommer till arvika.
Det är fina tider det.
ellerhur?

Iofs, Tommie, din åsikt behöver jag inte ;p

...

Så här uppgiven ser man ut om man pluggar
inför en tenta och inte förstår nåt av det.

...

Ookey. Idag hängde jag med mamma en snabb sväng
till Åmål. Jag får exakt samma känsla av Åmål som
jag får av Charlottenberg. Total megaångest. Det känns
som att man åkt längre än 2 mil. Det känns som man
förflyttat sig 10 år tillbaks i tiden, om inte mer.
Det gör ont i kroppen när jag är i dessa städer. Jag tror
mamma känner det också, dock är hon inte lika mycket
drama som mig. Men asså, herregud.
Det gör verkligen ont i mig, jag skojar inte. Det är
jobbigt. på riktigt.

Imorrn bitti lämnar jag än en gång Säffle för min
egen lilla lägenhet i gbg. Det är ju faktiskt där jag bor.
Tro det eller ej. hah

jo en liten sak till.

En låt som alltid ger mig rysningar på exakt
samma ställe.. Jag orkar inte youtube`a så ni som
har Interpol - Pioneer to the falls, lyssna 02.53

"So much for make believe, I'm not sold
So much of dreams deceive, I'm not prepared to know
Your heart makes me feel
Your heart makes me bold
For always and ever, I'll never let go"

Underbara låt och ja, dom gör att jag måste åka på
festival i år då. pepp på det.

...

På tal om noveller.
Back in the days hade jag fantasi som var otrolig.
Att skriva noveller och historier föll sig naturligt.
Och klart jag fick MVG på dom när jag gick i 9:an
hah, mamma påminde mig förut om min deckare
jag skrev då, den hette "Norrlandsmord", handlade
såklart då om ett mord i Kiruna. Jag hade till och med
en epilog och dom skrek slyna till varandra rätt ofta.
Huvudpersonen hette Lena Andersson och var polis.
16 sidor lång blev den och med en bild på lapporten
på framsidan. Det var även sjukt mycket kärlek
inblandat och drama med gravida småtjejer.
Synd att jag inte har den kvar på datorn. Jag hade
lätt lagt upp den. Nu finns den bara utskriven med
ett stort rött MVG på.

Jag förstår inte vart jag fick allt ifrån. Norrland är obekant
för mig, det högsta upp jag har varit är Hudiksvall.
Poliser gillar jag inte och särskilt mordintresserad var
jag inte heller som 15åring. Men skriva kunde jag., Då.
Nu är allt bara jobbigt och oinressant.

Editors - Munich

<3

Häromdagen var jag ju iväg och köpte Jan Saudek boken.
Den är galet fin och stor och maffig och jag vågar knappt
vända blad. Konstböcker är såå roligt att ha och särskilt
sånt som betyder mycket för mig. Han verkar vara
så trevlig och nu ska jag leta fram mailet han skickat
till mig och njuta av hans sätt att tänka.

...

Idag blev jag pepp och imorrn när jag skickat in
uppgiften och recensionen ska jag åka och boka
tatueringstid. wooho

...

Ibland känner man på sig när nåt är fel.
4 dagen i rad jag vaknar med huvudvärk.
Kan ha med skolan att göra, men antagligen inte.
Iväg på promenad, höll på att svimma och fick vända.
In på Hemköp, köpte cvitaminbrus.
Kom in satte mig i soffan och huvudet bara dunkar.

vadfan liksom. Ska snart iväg till UB, kopiera recension
till skolgrejen på fredag, 2 sidor ska skrivas. Sen in och
köpa boken på konstmuseet, för att sedan åka och
jobba 2 timmar. Sen hem och plugga igen.
Jag orkar bara INTE!

Sen känner jag bara att jag MÅSTE ha den rosa kjolen på HM.
Men den är slut överallt och det är faktiskt orättvist.
Nåväl, kanske ska hoppa in på Avenyn och kolla ifall..

Söndag

Idag har vi varit inne på Konstmuseets shop.
Böcker med bilder gör mig lugn. hah.
Iaf, där fanns det en Jan Saudek bok.. Oh my liksom.
Jag måste såklart ha den trots att den väger ett ton
och kostar 600 kr. Så på tisdag ska jag dit och köpa den.
Pepp på C-uppsats i sommar då! Wooho



Jag gillar bilden ovan, Kanske för att den heter så fint
som "Those days of the sixties"
De tidiga Jan Saudek är guld.

...

Sen hände en annan grej som är lite crazy.
Bostadsmarknaden funkar lite olika i olika städer..
Så nu är min värld och framtid lite skakis igen.
Ellernåt. Fast mest pepp kanske.

Time för fruktsallad! yummy!

ih

Nog för att Alla Hjärtans dag är kommersiellt men ändå
är jag ju inte mer än människa och blir supernöjd när
jag får saker hemskickade. tiihii


Tack Tack <3
Ni är det sötaste jag vet!

Helt galet bra.

yes.

Jag vill ha Scarletts klänning men jag vill också
att hon skippar hunden.. Små hundar är trist.

Bild

I Wanna Be Adored

...

Men jippie!
En gammal tenta är nu inlämnad.
Hooray, det ska jag fira med att börja på nästa..
Påminn mig om att aldrig skjuta upp nåt igen.

<3

Kom precis hem från Pia, vi har kollat
på "2 dagar i Paris" som var hur bra som helst.
Adam Goldberg är to die for i den filmen.
Jaa, jag har en grej för mörka skäggiga män
med solglasögon. Nåväl, det finaste som jag
på länge hörts sägas i en film ska nu citeras.

"It always fascinated me how people go from loving you madly
to nothing at all, nothing. It hurts so much. When I feel someone
is going to leave me, I have a tendency to break up first before
I get to hear the whole thing. Here it is. One more, one less.
Another wasted love story. I really love this one.
When I think that its over, that I'll never see him again like this...
well yes, I'll bump into him, we'll meet our new boyfriend and
girlfriend, act as if we had never been together, then we'll slowly
think of each other less and less until we forget each other completely.
Almost. Always the same for me. Break up, break down.
Drunk up, fool around. Meet one guy, then another, fuck around.
Forget the one and only. Then after a few months of total emptiness
start again to look for true love, desperately look everywhere and
after two years of loneliness meet a new love and swear it is the one,
until that one is gone as well. There's a moment in life where
you can't recover any more from another break-up.
And even if this person bugs you sixty percent of the time,
well you still can’t live without him. And even if he wakes
you up every day by sneezing right in your face, well you
love his sneezes more than anyone else's kisses"



Bild från

....

Imorrn förmiddag åker jag till Värmelandet.
Det känns skönt..
Ska skriva tentor och försöka bli färdig
med det mamma kallar för "surdegar".
Jaa, det är fan dags, jag brukar inte vara såhär dålig..

..

Att gå in och lära sig gå i klackar är fan svårt.
Jag gick ner till tvättstugan och skulle boka tid
förut, tog på mina nya shoes. Även de högsta jag har.
jag dog, jag fick springa det sista. För det är lättare
att strutta omkring i klackar än att gå vanligt.

Anledningen att jag inte lärt mig grejen med klackar
är ju att jag redan är så lång, och att jag då blir galet
lång. (beroende på vem jag hänger med). Nu har jag
dock försökt bortse från det och ska LÄRA mig.
2008 is the year of high heels.

Where the action is!

Skivor som betytt och förändrat, Del 2

Jag har två skivor med samma band som ligger sjukt
varmt om hjärtat. 2 album som är sjukt bra att köra
bil till i solglasögon.

Det är Payin the dues och Grande rock med Hellacopters.

Jag minns inte ens när jag började lyssna på dom, det var
sjukt många år sen och mina favvolåtar är fortfarande "Hey!"
och "The devil stole the beat from the lord" Särskilt 2.35 in
i den sistnämda... I loooove it.
Vet inte riktigt hur många gånger jag sett dom live.
Vet du Pia?
Men det känns som rätt många. Sjukt bra varje gång iaf.
och jaa, jag gillar dom äldsta skivorna mer än dom nya.

But if you wanna find hell with me!!

2/2

....

"- Oh sjukt pepp låt" sa jag till taxichaffisen.
Han höjde och lät mig lyssna i snön.
Adam Tensta lär ha hoppat höjder över det.
En/två full/a SS på telefonen var peppade iaf.

Nu e jag hemma. Mojito var gott.
klockan är bara 1, Afterparty med migsjälv.
jag är faktiskt pigg och älska 7 eleven.

Skivor som betytt och förändrat, Del 1

Jag minns när jag köpte "känn ingen sorg för mig gbg"
singeln med Håkan Hellström. Jag var 14 år, hade precis
tatuerat mig och var nere i Skåne på rally. Jag och mamma
åkte runt och hamnade inne i en skivaffär och jag tvingade
antagligen henne att köpa singeln åt mig. Sen lyssnade jag
på den konstant och det var det bäst jag hört.. Sen fick
jag skivan samma dag den släpptes (vilket var ett under
när man bodde i Säffle). Sen skulle han spela i Säffle och
såklart kom jag inte in, men jag snodde en poster som
fortfarande är inramad. Jag och Pia var tokiga i Håkan
och fick autografer och kramades och var på skivsigneringar
och spelningar här och var.

Men ett av de finaste ögonblicken var på Arvikafestivalen
2005 då jag var där utan Pia. Jag var ledsen för jag sprungit
på ett ex och stod ensam framför stora scenen när han
börjar sjunga "nu kan du få mig så lätt" jag ringer Pia och
vi gråter tillsammans i telefonen. Sen har jag inte lyssnat
så mycket på honom de senaste åren men ändå kommer
detta var en av de skivor som förändrat och betytt
oerhört mycket för mig.. Det var på den tiden jag bara
drömde om att få bo i Göteborg

..

Så tänker jag.
Hur kan du nånsin förstå hur det känns.
Det jag känner vet du inget om.